Smaken av Sverige [del ett]
Att ha bott en stor del av mitt vuxna liv utanför Sverige har gett mig en annorlunda bild av vad som är “svenskt”. Jag valde tidigt att prova vingarna utomlands delvis för att jag längtade efter att upptäcka andra delar av världen. Samtidigt har jag alltid sett till att kaffet i morgonkoppen är svenskt, och jag har varit en av de flitigaste besökarna på IKEA (till och med min 22-årsdag firades med köttbullar på IKEA i Melbourne!). Min bild av svensk mat kommer främst från vad som lagats i min farmors kök under min barndom, så för att försöka lista ut vad “smaken av Sverige” är, tog jag hjälp av en expert.
– Det är svårt att sätta ord på, säger Jens Heed, program director för matturism på VisitSweden. Det historiska matkulturarvet kontra att vi är så otroligt öppna och nyfikna och sökande. Det är svårt att beskriva ett helt lands matkultur med bara några få ord, jag håller med. Sverige sträcker sig med 1600 km från norr till söder, det är gott om skog och fjäll i norr, kustlandskap både i öst och väst, insjöar och hav. Kontrasten mellan fyra årstiderna är markant jämfört med länder närmare ekvatorn och spelar en viktig roll i jordbrukets årliga skördar. Man finner vinrankor som växer i söder, och runt 260 000 renar i norr som sällan skulle korsa den 60:e breddgraden. “Det är en styrka vi har i Sverige, och något vi försöker lyfta fram i VisitSweden. Vi kan ha löjrom eller ren från Norrbotten, samtidigt har vi Gotländskt lamm och tryffel, eller ostron från Västkusten. Alla dessa olikheter gör att vi har en potential som matdestination ”.
Som svensk vet man att det finns vissa rätter som alltid har sin trogna plats vid vissa högtider och på speciella dagar under året. Den 4:e oktober är bland annat tillägnad den världskända “Kanelbullen”. Vid större högtider serveras mat ofta på “smörgåsbord” – några rätter är mer självklara än andra beroende på årstid och tradition. Ägg och lamm till påsk, kräftor och västerbottenpaj till kräftskivan, Janssons frestelse och julskinka till jul, och sill närvarande oavsett årstid som har serverats sedan 1600-talet. Julbordet är nog en av de mest stadiga traditioner vi har, Jens håller med mig, men vill ändå belysa att även det “trögrörliga” julbordet faktiskt inte alltid sett ut som det gör idag. “ Mina föräldrar serverade alltid grisfötter, men det finns ju inte på mitt julbord ”. När jag tänker efter så finns det inte på mitt heller.
Inlagd, fermenterad, torkad, rökt, saltad, marinerad, syltad. Matlagningstekniker som vittnar om en hårdare tid, där det tuffa klimatet kunde innebära att man förlorade ett nödvändigt mål mat, är än idag viktiga i den kulinariska kulturen i Sverige. Jens kallar det för “förrådskultur”, och förklarar hur vi förr i tiden under några månader växte och grodde den mat som skulle räcka för resten av året och allra helst ännu längre. Dessa tekniker har lagt grunden för vår matkultur och vi kan tacka dessa metoder för gravad lax, filmjölk och hjortronsylt. Sötning har också använts för att bevara mat, och svenskarna har en viss fallelse för det söta i flera aspekter. Balansen mellan det söta och det salta återkommer såväl i varmrätter som i desserter, till exempel lingonsylt som serveras till både köttbullar och kroppkakor. Och varför inte något sött till kaffet?
Jag kan inte komma på ett enda tillfälle när det inte passar med en kopp kaffe, lägg till en kaka och ett trevligt sällskap, och du är en del av fenomenet fika. Vanilj, kanel, kardemumma, saffran, nejlika har importerats stadigt till Sverige sedan 150 år tillbaka, ändå är många av våra käraste fikatillbehör skapade med dessa dyra importvaror. Svenskarna och deras matkultur är starkt influerade av sin omvärld och den invandrade befolkningen som ankommit till Sverige sedan 50-talet och framåt har också satt sitt avtryck på vårt kök och kulinariska kultur. “ Vår husmanskost är många gånger kryddade med kryddor från andra sidan jorden ” förklarar Jens. “ Idag är vi ett resande folk, vi rör oss över hela världen och är nyfikna på andra matkulturer, och sen det här med invandringen också som har satt stor prägel på alltifrån arbetskraftsinvandringen på 60-talet som introducerade pizzan till exempel ”.
Ett kök som konstant förnyar sig och anpassar sig i takt med en växande befolkning från världens alla hörn, sakta men säkert har fler nya rätter funnit sin väg in i det svenska köket. Att vi så lätt inspireras att vilja prova på ny, spännande mat, får mig att fundera på om alla dessa influenser överskuggar vår svenska matkultur, glömmer vi bort vad som egentligen är svenskt? Jens påstår att det förmodligen har att göra med intresset och öppenheten som hellre tar över, att svenskarna helt enkelt tycker att det är roligare med något nytt än något som är gammalt. “ Vi är så nyfikna och öppna, och vi tycker det är roligt med utveckling ”.
Matkultur är under ständig förändring och oavsett land eller region så knyts det vi äter ihop med resten av vår omvärld, ens livssituation, och familjära händelser blandat med influenser från när och fjärran. Det är inte alltid man kan se förvandlingen med blotta ögat, då det i många fall sker långsamt.
– Vi vill inte definiera den svenska matkulturen, utan det är alla de aktörer som tillsammans är med och utvecklar både den vardagliga och den fina maten. Allt från Sebastian Gibrand till den lokala pizzabagaren, det är ju de som definierar den svenska matkulturen, så både de som lagar, men också de som konsumerar den, påpekar Jens.
Att vi alla har en del i vårt lands matkultur är uppenbart, men hur förmedlar vi det bäst till våra besökare? Hur kommuniceras “Smaken av Sverige” till de potentiella matälskande turisterna? Fortsättning följer nästa vecka..
Författare: Rosanna Olsson
